Lurö Skärgård
Turens karaktär: Skärgårdspaddling Från-Till: Ekenäs-Lurö-Ekenäs Lurö skärgård sträcker sig från Värmlandsnäs ca en mil rakt söderut i Vänern och avslutas grandiost med Lurön som kronan på verket. Den består av ca 250 öar och skär på en yta av drygt en kvadratmil. Hela skärgården är naturreservat förutom större delen av Lurön. Många av de mindre skären och holmarna med omgivande vatten är fågelskyddsområden med tillträdesförbud 1/4-31/7. Men låt inte detta hindra dig från att besöka denna pärla i Vänern, utan förlägg turen till eftersommaren från augusti och framåt. Det finns massor att upptäcka bland alla dessa underbart oexploaterade öar och på själva Lurö finns många fina skyddade vikar. Här finns också strövstigar, mängder av sevärdheter och dessutom servering och vandrarhem. Lurö skärgård räcker för flera dagars odyssé i en mosaik av öar, skär och trånga sund. Och om väderleksutsikterna är bra och du är van kajak-paddlare, kan du dessutom göra en avstickare en mil österut över öppet vatten till Djurö, en annan pärla mitt i Vänerns innanhav. Allmänt om turen Luröskärgården mellan Värmlandsnäs och Kållandsö avgränsar Dalbosjön från övriga Vänern och omfattar ca 250 öar och skär. Hela skärgården är naturreservat förutom större delen av Lurön. Många av de mindre skären och holmarna med omgivande vatten är fågelskyddsområden med tillträdesförbud 1/4-31/7. Du kommer lättast till Lurö norrifrån från Ekenäs längst ute på Värmlandsnäs. Där börjar skärgården och det behövs inga långa överfarter över öppet vatten för att nå ut till Lurö. Men desto fler öar finns, så glöm inte kompassen för navigeringen mellan dem. (Gärna reservkompass också för säkerhets skull.) Söderifrån går det att paddla till Lurö från Kållandsö och Ekens skärgård via Nordkrikorna, Lilla Mellskär, Stora Mellskär, Ruskskär och Trädgårdsholmarna. Glädjande nog är skärgården välstädad, det är sällan man hittar spår från andra besökare. Kanske också för att den än så länge är så pass oexploaterad. Dessutom är det ofta fint väder, hela 2000 soltimmar om året i genomsnitt. Det är som sagt glest mellan husen och nästan alla öarna är skogklädda, mest barrskog. Chansen att hitta fina badklippor störst på norrsidan, det är ofta stenigt på sydsidan. Toaletter förutom alla på Lurö finns på följande öar: Badhallen, Aspholmen och Norra Hökön. I Bösshamn på Lurö finns två stycken plus informationstavla för Lurö. Tältningsmöjligheterna (max 2 dygn) är bäst på de större öarna, där ett tunt jordlager täcker de flesta ojämnheterna och skrevorna i berggrunden. Kupol- eller tunneltält som ej är lika beroende av markförankring som andra tält ger störst valmöjligheter. Själv kravlös och fördragsam när det gäller nattlig komfort sov jag utan tält. På de mindre öarna saknades ofta tältningsmöjligheter, ibland var det t o m svårt att hitta en tillräckligt plan liggplats. Fågellivet är rikt på och runt öarna. T ex häger, strandskata, havstrut, storlom, fiskgjuse, storskarv och även olika arter av falkar. Besök helst inte skärgården under fågelskyddsperioden 1/4 - 31/7 eftersom skyddszonerna hindrar tillträdet till stora områden, som annars är förnämliga kanotvatten. Redan vid starten från Ekenäs och paddlingen genom den grunda Ekenäsviken märks Vänerns tilltagande igenvassning. Lyckligtvis avtar den längre ut i skärgården. Utbyggnaden av Trollhättans kraftverk på 30-talet stoppade de kraftiga nivåskillanderna på upp till 2.5 meter, vilka förut dränkte vassen. Även näringsläckage och utsläpp från jordbruk och samhällen bidrar till igenväxningen. Genom Luröskärgården från Kållandsö till Värmlandsnäs passerar den gamla pilgrimsleden mot Trondheim, där troligen klostret från 1140-talet på Lurö var en viktig anhalt. På Lurö finns lämningar redan från bronsåldern och så sent som på 1950-talet bodde här 3-4 familjer som livnärde sig på jordbruk och fiske. Dessutom gjorde tillgången på rätt sorts lera att ett tegelbruk anlades ute på denna isolerade ö. Att ön har varit isolerad är lätt att förstå då telefon kom först 1932 och elektricitet inte förrän 1959! Numera är bara gården Stenstaka, vilken ägs av Naturvårdsverket, åretruntbostad. Utdrag ur Loggboken. ONSDAG 15/8. Start i sol och måttlig sydlig vind från Värmlandsnäs. Grunt, men som tur är sandbotten, i Ekenäsviken. Stränderna vassklädda i början. Gör ett kort strandhugg på Kalvön för att sätta segel (ja, du läste rätt, jag provar min nybyggda segelkajak) och paddlar med lite draghjälp kors och tvärs mellan öarna, men mest söderut. Rast och fikapaus på några små holmar norr om Klövön, där jag attackeras av en hel armada närgångna bitska bromsar. Håller ut en timme, men under den något oordnade reträtten lyckas jag sätta mig på min enda medtagna kompass, som nu verkligen är medtagen. Nålen har lossnat och skramlar vilset omkring i kompasshuset. Illa, illa. Skärgårdar är nog svårorienterade ändå, även med kompass. Men solen skiner och jag får förlita mig på den i kombination med klockan. Kryssar runt lite på känn först, men med hjälp av fyren på Lilla Bratten identifierar jag Smalön och Norra Hökön som jag rundar med siktet inställt på Lindholmen. Tänker nämligen passa på att paddla över till Djuröarkipelagen om vädret och sikten är bra. Efter Smalön blir det medvind upp mot Lindholmen och seglet ger bra fart tillsammans med paddlingen. Landar på norrsidan, njuter av solnedgången och hoppas på bra väder nästa dag. Sover direkt på klipporna, hittar inga direkt lockande tältplatser och vädret är ju bra. TORSDAG 16/8. Hej vad jag bedrog mig. Ingen överfart till Djurö denna dag på grund av annalkande åska och motvind från nordost. Startar istället kl 8 med kurs sydväst mot Lurös nordspets. Skulle segla i den perfekta medvinden, men vågade inte sätta upp masten på grund av åskan. Strandhugg på Lilla Jätten då det bara var 6 sek mellan blixt och knall. När jag väl kommit iland och dragit upp kajaken upphörde åskandet. Överraskades av en regnskur strax efteråt från i det närmaste klarblå himmel. Sedan klarnade det upp definitivt och jag kunde fortsätta direkt mot Husön (norra delen av Lurö), där det blev en lunch i det gröna på snabbmakaroner och nåt såspulver à la Bolognese. Tog mig en rejäl promenad på skogsstigarna runt Lurö för att smälta maten. Vackra rofyllda omgivningar och många sevärdheter som resterna från det gamla tegelbruket, klosterruinen och Munkakällan. Till Lurö går regelbundna båtturer varje dag, så det var mycket folk i krokarna. Fick lite frågor om vart och varthän och när jag snurrade ut mitt lilla stagsegel i viken vid avfärden, trängdes publiken ute på bryggan. Som tur var såg de inte fortsättningen då jag höll på gå på grund bland de lömska grynnorna utanför, då seglet skymde sikten. Det blåste rätt bra från sydväst nu, så jag bytte till storseglet för att testa detta i lite hårdare medvind. Och, hej vad det gick. Med paddeln vilande över sittbrunnen och ett stadigt grepp i skotet och med vattnet porlande och forsande kring fören, överskreds normal paddlingsfart med råge. Eftersom jag egentligen forsade iväg åt fel håll försökte jag så småningom reva för att kunna vända och paddla tillbaka mot Lurö. Men seglet bara slirade och ville inte rullas upp på masten. Med vilt piskande segel lyckades jag äntligen paddla i lä av en holme i närheten, där jag bytte till det mer samarbetsvilliga och lätthanterliga lilla stagseglet. Därifrån kurs mot Munkstackarnas lilla miniskärgård utanför Lurö, där jag sydde in storseglets masthylsa, så att den slöt hårdare om masten och inte skulle slira. Munkstackarna visade sig vara en jättefin liten ytterst grund (endast kajaker göre sig besvär) miniarkipelag med trånga sund och fina klippor att solbada på. Inte mycket vass heller eftersom hela Dalbosjön ligger på. Tydligen hade en varmfront kommit in med åskvädret på förmiddagen, för det blev hett ute på klipporna. Efter en lång paus i den tröttande värmen, tog jag mig äntligen samman framåt kvällen och satte av söderut på jakt efter nattläger. Målet var det största av Hönsskären ca en km söder om Lurö. Det fanns en bra kanothamn i lä, men ön var hopplöst kuperad. Då den enda liggplatsen (tält var bara inte att tänka på) i en skön mossbädd var översvämmad av pissmyror som höll på att ta kål på en stor fjärilslarv, rymde jag fältet. Klockan var över åtta på kvällen när jag med hjälp av det nu revningsbara storseglet medvindspaddlade knappt 2 km mot den närmaste av Trädgårdsholmarna, som välkomnade med bra kanothamn i lä och i alla fall liggplats. Jag märker hur vinden tilltar, hör åskan på avstånd och ser mörka moln hopa sig i sydväst. Men lite lat och nonchalant ägnar jag mig helhjärtat åt japanska nudlar och hundra kaviarmackor, tills jag hör ett våldsamt smattrande närma sig innan störtregnet är över mig. Blir genomblöt innan jag hinner stänga öppna väskor och plocka in kikare, kamera, fickminne, m.m. i mina vattentäta packpåsar. Resten av regnskuren tillbringas stående med liggunderlaget över huvudet, en anslående syn. Till all lycka är regnskuren mer intensiv än uthållig, så när den slutat hinner jag byta till torra kläder och regnkläder. Glad och nöjd återvänder jag till måltiden och hinner också ringa hem innan nästa störtskur kommer. Nu har dessutom åskan tilltagit rejält, regnet håller i sig och mörkret faller. Blixtarna korsar varann på himlen och åskskrällarna över huvudet är så våldsamma att jag inte vågar stå upp, utan halvligger på liggunderlaget, där vattnet forsar i strida strömmar. Tydligen en trevlig miljö för grodor, blött och mjukt, för en hel koloni har klängt upp och samlats bredvid mig. Vår gemenskap med djuren i blixtbelysning. Framåt natten drar ovädret bort och jag bäddar snabbt med sovsäck och vattentätt sovsäcksfordral och virar för säkerhets skull duken till yttertältet runt mig. Det blir inte mycket sova av, men lite vila i alla fall och det är varmt och torrt. Under natten ökar vinden och det börjar sjunga betänkligt i trädkronorna. FREDAG 17/8. Efter det magnifika men skrämmande åskvädret (tydligen årtiondets värsta) i går kväll fortsatte tyvärr blåsten, frisk sydvästlig vind, minst 10 sekundmeter, vita gäss överallt. Jag väntade på att det skulle mojna, men insåg att det i så fall skulle dröja till långt inpå kvällen. Så intressant var inte den lilla Trädgårdsholmen, så jag beslöt mig att försöka komma över det knappt kilometerbreda sundet till det relativa lä som Lurö kunde erbjuda. När jag väl bestämt mig blev det bråttom att paddla över innan vinden hann riva upp ytterligare sjö. Överfarten, utan mast den här gången, gick bra. Det blåste ordentligt med vågor dryga metern höga. Kände att motvindspaddling inte skulle ha fört mig framåt, om jag nu hade fått den idén. Smått euforisk nådde jag välbehållen Stånguddens fyr och kände hur sjön lugnade ner sig och kunde följa nära stranden norrut med bekväm undanvindspaddling. I Bösshamn på Luröns östra sida blev det en solig lunch på cous-cous och rökt skinka (som jag nästan hade glömt) och ny skogspromenad. Sjörapporten 15.55 förutsade mojnande vind från väst, så återigen började mina tankar gå åt Djuröhållet. Mätt och nöjd och med stagseglet satt, rundade jag Långholmen i sol och frisk vind, passerade Svinön, Klypen och Ingvarsholmarna och blåste sedan ner mot Norra Hökön, med en och annan surfning. Norra Hökön tog emot med fin natur och ännu finare kanothamn, t o m fem stycken perfekta hamnbassänger bredvid varandra. Även längs hela östsidan finns flera fina kanothamnar och rastställen. Vandring runt ön som bjöd på mycket blåbär och enstaka hallon. Redde mitt läger på klipporna och kurade skymning efter en god bok. LÖRDAG 19/8. Efter en skön natt på norra Hökön kom jag iväg mot Djurö i sol och perfekt svag till måttlig västvind i ryggen. Hade stagseglet uppe, tog ett djupt andetag vid Svartskär och startade paddlingen österut över drygt 8 km öppet vatten. Orienteringen var inget problem, då konturerna av Djurö-landet syntes tydligt i soldiset i öst. Gammal sjö från sidan försvårade överfarten, men medvinden hjälpte till och efter 1 timme och en kvart landade jag på Gisslan, den sydligaste (och närmaste) ön i Djuröarkipelagen. (Se vidare Djuröskärgården.) SÖNDAG 20/8. Lyckligen återkommen från utflykten till Djurö och lite kryssande med storseglet satt innanför Lindholmen och Svartskär, befinner jag mig åter på Norra Hököns sköna klippor. Efter mera japanska nudlar och ostmackor och trots en pessimistisk väderrapport bestämmer jag mig för att stanna en natt till. MÅNDAG 21/8. Man ska inte fresta lyckan för hårt. Under nattens idoga småregnande får jag gott om tid att ångra att jag inte paddlade hemåt redan på kvällen innan. Jag är uppe före tuppen och lyckligtvis upphör regnet med uppstigandet. Kvart över sex lämnar jag mitt kära Hökö i morgondiset. I dålig sikt, utan sol och kompass blir orienteringen lite si och så och jag kommer på fel sida av Vithall, vilket inte gör så mycket när jag väl förstår var jag är. Paddlingen i nästan vindstilla går morgonsegt och inte förrän klockan 8 glider jag in i Ekenäs gästhamn. Jag lastar upp kajaken på bilen och gläder mig åt en tur där det mesta gick vägen: provpaddling och provsegling, vädret (nåja, i stort sett) och utflykten till Djurö. Sevärt Strövstig runt Lurön/Husön Här finns bl a segelskutan Gjöa, gården Stenstaka, ruiner från ett gammalt tegelbruk, lämningar från kloster från 1100-talet, Munkakällan och Luröbryggan. Fortsättning: Avstickare till Djurö ( ca 9 km över öppet vatten).