Lovön Runt
Turer på Mälaren Start: Ca 10 km V om Stockholm, från Brostugan på Kärsön. Sträcka: Brostugan-Fågelön-Drottningholm-Brostugan Lovön är väl mest känt genom Drottningholms sevärdheter. Under 1600- och 1700-talen gjorde platsen verkligen skäl för sitt namn då fem drottningar i följd var innehavare av slottet. Det är byggt i barockstil och numera bebott av kungafamiljen. Men ön är också rik på fornlämningar. Runt gårdarna finns gravfält från järnåldern och vid Lunda på öns västra sida har man funnit 4500 år gamla boplatser, d v s från stenåldern. Då var Lovön några utspridda öar i en vidsträckt skärgård och Mälaren bara en bit av Östersjön. Naturen på Lovön växlar mellan övervägande odlingsbygder i söder och berg och skog i nordväst med branta stränder. Från sjösidan är landskapsbilden både omväxlande och vacker med skogsdungar och gårdar omgivna av ett lapptäcke av åkrar. Turen går motsols runt Lovön. Paddlingen norrut längs Nockebysundet förbi Sotholmen som är fågelskyddsområde. Gå inte för nära för det är fågelskyddsområde där det häckar en stor koloni av skrattmås samt silltrutar och olika and-arter. På nordvästsidan av Lovön finns iordningställda rastplatser om man vill ta en paus. På vikingatiden hade vi kunnat gena in Malmvikssjön och paddla igenom sundet vid Lindöbro. Då dåvarande Lindösundet bevakades troligen av fornborgen söder om Lunda. Nu får vi istället runda Lindö genom Lullehovssundet och Tappström på vår väg mot Drottningholm och så småningom Brostugan på Kärsön. Allmänt om turerna Av Mälaren tillhör bara en mindre del Stockholms län. Den något nedsättande benämningen Grodhavet till trots, så är Mälaren ett fint kanotvatten. Naturen är omväxlande med stora och små öar, smala sund och vikar men även vida skärgårdsliknande fjärdar. Rikedomen på öar och sund där det sällan är långt till land ger intryck av både inlandsvatten och skärgård. För den kulturhistoriskt intresserade finns det mycket att se, säkert mer än tillräckligt för en veckolång tur på Mälaren utan att länsgränsen behöver överskridas. Mest känt är troligen Birka på Björkön, Sveriges första stad, som oförklarligt försvann för ett årtusende sedan och föll i sådan glömska att man länge tvistade om var den hade legat. Det var en entomolog, Hjalmar Stolpe , som återupptäckte den 1871, när hand grävde efter bärnsten med insekter i. Också av natursevärdheter har Mälaren mycket att erbjuda. Det milda klimatet på Mälaröarna har medfört att det på många ställen finns ädellövskogar med rik flora och ett intressant fågelliv. På flera öar finns den sällsynta misteln och i de näringsrika vassvikarna häckar brun kärrhök regelbundet tillsammans med änder och sumphöns. På Mälaren lämpar sig både kanadensare och kajaker. Men observera att kanadensaren är känsligare för blåst och hög sjö. Överhuvudtaget bör man undvika att korsa de större fjärdarna vid hårt våder. Som tröst kan nämnas att det finns vidsträckta grunda områden, vilket gör att vattnet värms upp förhållandevis snabbt på våren till glädje både vid frivilliga och ofrivilliga bad. Mälaren är också hårt belastad av båttrafik, vilket kräver uppmärksamhet både mot båtar och svallvågor. Undvik därför de tätast trafikerade farleder under den mest hektiska båtsäsongen. Fortsättning till Görväln/Jakobsberg och Vikingaleden 1-3 via Lövstafjärden, totalt 10 km Övrigt Turen ansluter till Kärsön runt