Brunnsviken-Edsviken
Turer norr om stan Start: Från Brunnsvikens KK nära Roslagstull Sträcka: Roslagstull-Brunnsviken-Edsviken-Edsberg Ilägg vid bryggorna intill Brunnsvikens Kanotklubb, där det även går att hyra kanot (ring först). Sedan följer lätt sjöpaddling hela vägen, med många möjligheter till både bad och intressanta strandhugg. I området kring Brunnsviken och Stocksund finns en märklig ansamling platser med ovanliga namn, t ex Bellevue, Albano, Frescati, Montebello, Tivoli, Sikreno och Inverness. De flesta av dem tycks härstamma från Gustav III som hämtade inspiration från sin resa till Italien runt 1780. I Brunnsviken passeras bl a Hagaparken med Haga Slott och Fjärilshuset som är öppet året om. Hagaparken anlades av Gustav III i slutet av 1700-talet. På andra sidan finns Bergianska trädgården, som flyttades hit från trakten av Odenplan på 1880-talet. Sedan följer den smala kanalen ut i Ålkistan, vidare under bron till Bockholmen och sedan upp genom Stocksundet in i Edsviken. Här finns ytterligare två slott, Ulriksdals slott som disponeras av Världsnaturfonden samt Edsbergs slott. Turen avslutas vid Edsbacka, som förut var en betydande marknadsplats, i Edsviken norra ände. Vattenvägen från Östersjön genom Edsviken och Norrviken har varit en viktig färdled mot bl a Gamla Uppslala. Marknadsplatsen uppstod vid Edsbacka, där man var tvungen att antingen lasta om eller släpa skeppen vidare till Norrviken. På den tiden betydde ed båtsläpningsställe. Här finns också Edsbacka Krog från 1700-talet, ett av Stockholmstrakten äldsta utskänkningsställen som ännu är i drift. Förr mötesplats för både sjö- och vägfarande mellan Stockholm och Uppsala. Allmänt: 14 turer går norr om stan, mest på åar och småsjöar. Flera av dessa är gamla vikingaleder kantade med runstenar gravfält. Långhundraleden är förmodligen den mest kända. Turerna börjar så långt upp i vattendragen som möjligt. Det innebär ofta dikespaddling i början med trångt om plats och lite vatten. Här är kanadensaren lämpligast, men kajak är också användbar. Jordbruksbygderna norrut är fattiga på sjöar men har istället länets rikaste tillgång på små åar och bäckar. I Roslagen i ost och nordost finns fler sjöar och landskapet är kuperat och skogigt. Paddling på åar blir aldrig enformig. Deras karaktär skiftar ständigt. De slingrar sig och skär spikrakt genom landskapet, flyter fram nere i djupa diken eller breder ut sig över sankmarker och kärr. Stränderna kantas omväxlande av åkrar och fält, hagmarker, vassdjungler, kärr och ibland skog och berg. Fågellivet är särskilt på våren rikligt och sättet att färdas gör det också lätt att komma nära inpå. Men inte bara naturupplevelser bjuds. Plötsligt dyker civilisationen upp i form av trafikleder, motorvägar, industriområden, järnvägar mm. Kontrasterna är minst sagt stora. Hälften av turerna paddlas bäst på våren vid högvatten. Landhöjning, uppgrundning och igenväxning hotar Upplands än så länge framkomliga vattenvägar. Många av dem med tusenåriga anor men numera bortglömda och på väg att försvinna. Tänk om de kunde restaureras med tid är. Övrigt Turen ansluter till Väsbyån.