Holmbroån
Turer norr om stan Start: Ca 40 km N om Stockholm vid Närtuna Sträcka: Närtuna-Holmbroån-Helgesjön-Benhamra Å-bredd: 2-10 m. Holmbroån är den norra delen av Långhundraleden och är fortfarande farbar från Närtuna vid högvatten. På 1100-talet rullades vikingaskeppen över vattendelaren mellan Skepptuna och Vidbo på väg från och till Uppsala. Det fanns även en led över Kårsta och sjön Sparren som anslöt till Sjuhundraleden mellan Norrtälje och Uppsala. Eftersom Holmbroån inte är någon ordnad kanotled lämpar den sig inte för grupper. Bl a saknas parkeringsplats vid startplatsen; max en bil får rum i vägkanten vid bron. Holmbroån är i början bara 2-3 m bred. Den breder så småningom ut sig till ca 10 m. Som i alla smala åar kan oväntade hinder dyka upp. Så även här i form av mattor av gammal avverkad vass som man får lyfta förbi. De här hindren förekommer oregelbundet och det är svårt att förutsäga omfattningen från ett år till ett annat. Helgösjön påminner i sin norra del om Tåkern med sina vidsträckta vassområden. Paddla försiktigt för att inte störa fågellivet som är rikt här, särskilt på våren. Vid målet, Benhamrabron, finns en stor runsten nära Brotorp. Inskriften lyder: Finvid reste denna sten efter sin broder Tord, Tjälves son. Gud och Guds moder hjälpte hans ande. Han gjorde bro efter sin broder och deras moder Åsa........... Allmänt 14 turer går norr om stan, mest på åar och småsjöar. Flera av dessa är gamla vikingaleder kantade med runstenar gravfält. Långhundraleden är förmodligen den mest kända. Turerna börjar så långt upp i vattendragen som möjligt. Det innebär ofta dikespaddling i början med trångt om plats och lite vatten. Här är kanadensaren lämpligast, men kajak är också användbar. Jordbruksbygderna norrut är fattiga på sjöar men har istället länets rikaste tillgång på små åar och bäckar. I Roslagen i ost och nordost finns fler sjöar och landskapet är kuperat och skogigt. Paddling på åar blir aldrig enformig. Deras karaktär skiftar ständigt. De slingrar sig och skär spikrakt genom landskapet, flyter fram nere i djupa diken eller breder ut sig över sankmarker och kärr. Stränderna kantas omväxlande av åkrar och fält, hagmarker, vassdjungler, kärr och ibland skog och berg. Fågellivet är särskilt på våren rikligt och sättet att färdas gör det också lätt att komma nära inpå. Men inte bara naturupplevelser bjuds. Plötsligt dyker civilisationen upp i form av trafikleder, motorvägar, industriområden, järnvägar mm. Kontrasterna är minst sagt stora. Hälften av turerna paddlas bäst på våren vid högvatten. Landhöjning, uppgrundning och igenväxning hotar Upplands än så länge framkomliga vattenvägar. Många av dem med tusenåriga anor men numera bortglömda och på väg att försvinna. Tänk om de kunde restaureras med tid är. Övrigt