Sjuhundraleden
Turer norr om stan Start: Ca 50 km NNO om Stockholm, vid Rimbo Sträcka: Rimbo-Långsjön-Björkarn-Lommaren-Norrtälje Å-bredd: ca 2-10 m Sjuhundraleden utgör den östra länken av den gamla sjövägen via Norrtäljeviken mot Uppsala. Den går genom jordbruksbygder och hagmarker som till stora delar var havsbotten för tusen år sedan. Hundra, som avslutar många uppländska ortnamn, kommer från de gamla landskapslagarnas indelning av landet i hundare under tidig medeltid. Varje hundare hade hundra gårdar, vilket utgjorde underlag för skatteuttag och ledung, dvs skeppslag för handel och vikingafärder. Kundbysjön är numera muddrad och lättframkomlig. Än därifrån till sjön Björkarn bjuder på fin paddling och vacker natur. Nära Skederid ligger Finsta som är mest känt som den heliga Birgittas födelseort. Här finns den s k bönegrottan där enligt sägnen Birgitta hade sin första uppenbarelser. Efter landstransporten genom Skederid följer fin åpaddling på Husbyån, varefter man glider ut i Lommaren, världens längsta sjö.. Åtminstone tycker man det efter någon timmes paddling. För den som vill paddla längre finns oprövad möjlighet till avstickare genom Lommarsundet in i Kyrksjön. För oss andra hägrar Norrtälje i kvällsdiset bara några km längre österut. Allmänt 14 turer går norr om stan, mest på åar och småsjöar. Flera av dessa är gamla vikingaleder kantade med runstenar gravfält. Långhundraleden är förmodligen den mest kända. Turerna börjar så långt upp i vattendragen som möjligt. Det innebär ofta dikespaddling i början med trångt om plats och lite vatten. Här är kanadensaren lämpligast, men kajak är också användbar. Jordbruksbygderna norrut är fattiga på sjöar men har istället länets rikaste tillgång på små åar och bäckar. I Roslagen i ost och nordost finns fler sjöar och landskapet är kuperat och skogigt. Paddling på åar blir aldrig enformig. Deras karaktär skiftar ständigt. De slingrar sig och skär spikrakt genom landskapet, flyter fram nere i djupa diken eller breder ut sig över sankmarker och kärr. Stränderna kantas omväxlande av åkrar och fält, hagmarker, vassdjungler, kärr och ibland skog och berg. Fågellivet är särskilt på våren rikligt och sättet att färdas gör det också lätt att komma nära inpå. Men inte bara naturupplevelser bjuds. Plötsligt dyker civilisationen upp i form av trafikleder, motorvägar, industriområden, järnvägar mm. Kontrasterna är minst sagt stora. Hälften av turerna paddlas bäst på våren vid högvatten. Landhöjning, uppgrundning och igenväxning hotar Upplands än så länge framkomliga vattenvägar. Många av dem med tusenåriga anor men numera bortglömda och på väg att försvinna. Tänk om de kunde restaureras med tid är. Övrigt