Skeboån
Turer norr om stan Start: Ca 90 km N om Stockholm, vid Skebobruk. Sträcka: Skebobruk-Hallstavik Å-bredd: ca 10 m. I Skebobruk föddes redan på 1400-talet Upplands järnhantering. Råvaran i form av tackjärn fraktades med båt på Närdingen från hyttan i Edsbro. Skebobruk var igång till 1924. Nu finns där ett bruksmuseum. Idag fungerar brukspatronens residens, en pampig herrgård på Skeboåns östra strand, som hälsocenter. Skeboån till Hallstavik kan vara lämplig fortsättning efter Närdingen eller Harbroholmsån. Den tillhör den lilla skara exklusiva åar som flyter rakt norrut, vilket ingen annan farbar å i länet gör. Säkrast ilägg nedströms landsvägsbron i samhället. Efter ca en km paddling följer en liten men ofarbar forssträcka. Vi valde att tåga förbi längs östra stranden. På det viset slapp vi bära, men det var mycket strul med rep i buskar och träd innan vi var förbi. Lyft hade troligen gått snabbare, men vi hade ju ingen brådska. Sen följer en fin sammanhängande åpaddling förbi åkrar och ängar, genom Häverödal och sedan fram till dammen i Skäret i Hallstavik. Ån fortsätter sedan förbi pappersbruket och ut i Edeboviken utan vidare lyft. Den som vill kan lätt paddla ytterligare en mil ända ut i Edebovikens mynning som skyddas av en liten skärgård. Allmänt 14 turer går norr om stan, mest på åar och småsjöar. Flera av dessa är gamla vikingaleder kantade med runstenar gravfält. Långhundraleden är förmodligen den mest kända. Turerna börjar så långt upp i vattendragen som möjligt. Det innebär ofta dikespaddling i början med trångt om plats och lite vatten. Här är kanadensaren lämpligast, men kajak är också användbar. Jordbruksbygderna norrut är fattiga på sjöar men har istället länets rikaste tillgång på små åar och bäckar. I Roslagen i ost och nordost finns fler sjöar och landskapet är kuperat och skogigt. Paddling på åar blir aldrig enformig. Deras karaktär skiftar ständigt. De slingrar sig och skär spikrakt genom landskapet, flyter fram nere i djupa diken eller breder ut sig över sankmarker och kärr. Stränderna kantas omväxlande av åkrar och fält, hagmarker, vassdjungler, kärr och ibland skog och berg. Fågellivet är särskilt på våren rikligt och sättet att färdas gör det också lätt att komma nära inpå. Men inte bara naturupplevelser bjuds. Plötsligt dyker civilisationen upp i form av trafikleder, motorvägar, industriområden, järnvägar mm. Kontrasterna är minst sagt stora. Hälften av turerna paddlas bäst på våren vid högvatten. Landhöjning, uppgrundning och igenväxning hotar Upplands än så länge framkomliga vattenvägar. Många av dem med tusenåriga anor men numera bortglömda och på väg att försvinna. Tänk om de kunde restaureras med tid är. Övrigt