Väsbyån
Turer norr om stan Start: Ca 20 km NV om Stockholm Sträcka: Norrviken-Edssjön-Oxundasjön-Skarven- Kairo Väsbyån utgör merparten av den gamla vattenvägen och vikingaleden från Östersjön till Sigtuna och Gamla Uppsala. Fynd av båtrester och runstenar vittnar om dess forntida betydelse. Vid Edsjöns västra strand ligger ett märkligt runblock som berättar om Ragnvald, befälhavare över den bysantinske kejsaren livvakt. En annan märklig runinskrift lär finnas invid pendel-tågstationen i Upplands Väsby. För tusen år sedan var där en lastkaj för sjöfarten. Väsbyån bjuder på en hel del terrängpaddling. Det gäller särskilt Edsån mellan Norrviken och Edsjön. Många hinder blir det, men nästan alla går faktiskt att forcera vid högvatten för en van och envis kanotist. I gengäld bjuder turen på fascinerande kontraster mellan vackra skogs- och hagmarker längs sjöstränderna och åarnas industrilandskap mellan järnvägar och motorleder. Vid starten finns Sollentuna KS som även hyr ut kanoter, men ring och kolla först. Efter en lugn sjöpaddling längs Norrvikens skogiga stränder följer Edsån med E4:an och norra stambanan, men även fågelrika våtmarker. Nils-Erik Landell beskriver i sin bok Vattenvägars land hur man längs Edsån kan få se både tornfalk och strömstare. Efter ansträngande paddling genom Antunas trånga vass- och buskdjungler välkomnar Edsjön med sina fria vattenvidder. Sedan följer Väsbyån med en liten rännbar fors under järnvägsbron och sedan två lyft innan man glider ut i Oxundasjön. Därefter följer man den lilla ån ut i Rosersbergsviken och viker slutligen av söderut i Skarven till Kairo. Allmänt om turerna 14 av turerna går norr om stan, mest på åar och småsjöar. Flera av dessa är gamla vikingaleder kantade med runstenar gravfält. Långhundraleden är förmodligen den mest kända. Turerna börjar så långt upp i vattendragen som möjligt. Det innebär ofta dikespaddling i början med trångt om plats och lite vatten. Här är kanadensaren lämpligast, men kajak är också användbar. Jordbruksbygderna norrut är fattiga på sjöar men har istället länets rikaste tillgång på små åar och bäckar. I Roslagen i ost och nordost finns fler sjöar och landskapet är kuperat och skogigt. Paddling på åar blir aldrig enformig. Deras karaktär skiftar ständigt. De slingrar sig och skär spikrakt genom landskapet, flyter fram nere i djupa diken eller breder ut sig över sankmarker och kärr. Stränderna kantas omväxlande av åkrar och fält, hagmarker, vassdjungler, kärr och ibland skog och berg. Fågellivet är särskilt på våren rikligt och sättet att färdas gör det också lätt att komma nära inpå. Men inte bara naturupplevelser bjuds. Plötsligt dyker civilisationen upp i form av trafikleder, motorvägar, industriområden, järnvägar mm. Kontrasterna är minst sagt stora. Hälften av turerna paddlas bäst på våren vid högvatten. Landhöjning, uppgrundning och igenväxning hotar Upplands än så länge framkomliga vattenvägar. Många av dem med tusenåriga anor men numera bortglömda och på väg att försvinna. Tänk om de kunde restaureras med tid är. Övrigt