Blekinge skärgård 1
Turens karaktär: Skärgårdspaddling Från-till: Karlshamn - Tjärö/Järnavik - Ronneby. Blekinge skärgård I mellan Karlshamn och Ronneby är ca 30 km om man paddlar utan större kursavvikelser. Men å andra sidan, vilken skärgård inbjuder inte till avstickare. Så räkna med en helg- eller veckotur beroende på hur mycket du vill se. Vi rekommenderar gärna en avstickare in i Bräkne-Hoby vackra skyddade skärgård. T ex en tur runt Tjärö och varför inte ett besök på det trivsamma vandrarhemmet där. Allmänt om turen: Från väster till öster kan Blekingekusten delas in i fyra områden: Listerlandet, Karlshamns och Ronnebyskärgårdarna, Karlskronaskärgården och Ostkusten. Sammanlagt är kustlinjen närmare 20 mil lång och går man så djupt in i vikarna längs kust och öar som bara kanoten kan, bjuds vi säkert på omkring 100 mil spännande stränder. Till spänningen bidrar inte bara upptäckarivern utan också den mäktiga Hanöbukten som bland gör skäl för benämningen Nordens Biscaya när vinden ligger på. Det är kanske främst de två skärgårdsområdena mellan Karlshamn-Ronneby- Karlskrona som är intressanta för oss paddlare. Mellan Karlshamn och Ronneby är det ibland lite glest mellan öarna, men i gengäld finns den vackra skyddade innerskärgården vid Eriksberg, Tjärö och Järnavik. Större delen av Karlskronaskärgården ligger skyddad bakom ett band större och mindre öar från Hasslö i väster till Ytterön i öster. Blekingeskärgården, Sveriges sydligaste skärgård, är farbar hela sommarhalvåret, men vi rekommenderar sista hälften av juli och augusti då vattnet är härligt varmt och de flesta fågelskyddsområdena är tillgängliga (tillträdesförbud vanligen 1/4-15/7). Klimatet hör till det bästa i Sverige, särskilt Blekinges sydöstra hörn med flest soldagar sommartid (som Öland) minst nederbörd april - oktober. Det här är ju långt ifrån någon garanti, men innebär i alla fall bättre chans till bra paddlingsväder än på de flesta andra håll i Sverige. Med tanke på det fina klimatet och det skyddade läget bakom storöarna är troligen Karlskronas innerskärgård en av de tillgängligaste i landet med paddelsäsong från tidig vår till sen höst. Stränderna domineras av grov sten, klippor o berghällar. Sandstränder förekommer rätt sällan, men kombinationen klippstränder och sandbotten är vanligare. I väster t ex på Östra Bokön, i Listerbyskärgården och i öster på en del låglänta gräsbevuxna öar i Torhamnskärgården. Inlandsisen har på sin väg söderut slipat fram släta badklippor på nordsidan, men ofta brutit sönder berghällarna på sydsidan till stenblock och moränryggar långt ut i vattnet som bildar revlar och grynnor. Inte bara inlandsisen utan även krigsåren och föregående ofredstider har lämnat spår efter sig i form av värn och fästningar längs kusten. Än tydligare är spåren från stenhuggerinäringen under mitten av 1800-talet och nästan hundra år framåt i tiden. Det började på Tjurkö i Karlskronaskärgården och på många öar från Dunsö och österut såg vi prydligt upplagda högar och murar av stenskärv. Betande får och kor och även hästar är inte alls ovanliga på öarna i Blekinge skärgård och bidrar till att hålla landskapet öppet. Detta gör att det ofta går att hitta fina ängar och gräsplättar som gjorda för ett tält eller två. Karaktärsväxten i Blekinge skärgård är nog enen. Vi såg pampiga flera meter höga buskar och även träd av en liksom täta snår nästan som skogar. Blomsterprakten imponerade, bland klipporna växte gula mattor av fetknopp och käringtand och buketter av strandastrar i mängd och ängarna pryddes av vackert rosa nävor, vita prästkragar och djupblå kråkvicker. Nyponbuskar var vanliga och om man undvek närmare kontakt, kunde man glädjas åt rosor i alla färger från vitt till rött. Nästan var vi än befann oss i skärgården kunde vi alltid få syn på någon eller några av följande fåglar: skarv, havstrut, fisktärna, silvertärna, och knölsvan. Dessutom såg vi ofta storskrake, ejder, gravand, strandskata, häger och grågås. Utdrag ur loggboken DAG1: Start från Sportfiskecenter i Vägga i Karlshamn på eftermiddagen i två hyrda Svalbard-kajaker. Efter installering i dessa smala men förhållandevis stadiga flytetyg och div justeringar av kapell och roder, m.m. som man kanske får räkna med när det gäller hyrkanoter, kom vi äntligen iväg. Vi satte kursen österut och paddlade försiktigt ut under den låga gångbron allra längst in i hamnen och sedan ut genom piren, där en ganska frisk sjöbris mötte med vita gäss och vågstänk. Rundade Ytterväggas klippiga och för tillfället allt annat än inbjudande stränder. Vi märkte snabbt att våra fullastade Svalbard-kanoter hade lågt fribord vilket i kombination med kapell som lossnat gav en blöt inledning på färden. Så vi styrde kosan mot Fläskö i nordost där vi gjorde strandhugg, justerade kapellen igen och bytte till torra kläder. Det var soligt och varmt så det gick ingen nöd på oss. Vi kom inte iväg förrän vid sjutiden, och började fundera på mat och nattläger. Utanför Västra Bokö låg en stort segelskepp förtöjt och vi mötte några tuffa sailors i en slup på väg mot Östra Bokö. Så gjorde vi också och landade vid en förnämlig sandstrand och en välbetad äng (tack alla får!) som gjord för rast och tältning. DAG 2: Östra Bokö var tydligen ett populärt utflyktsmål och vi fick flera tips på nya färdmål, bl a Tjärö och Tärnö. Pga förmiddagsregn kom vi inte iväg fr Ö Bokö förrän på em. Passerade Bockö som är naturreservat o lämnade därmed Karlshamnsskärgården mellan Sternö i väst och Bockö. Med siktet inställt på Tjärö följde vi och rundade Västra udden för att sedan runda Dragsö på västra sidan, men i sundet spärrades framfarten av ett ståltrådsnät (faktiskt utmärkt på kartan vid närmare granskning). Här ligger nämligen Eriksbergs naturreservat och vilthägn som lockar med bl a älg, dov- och kronhjort, vildsvin och t o m visenter. Vi fick vända och tröstade oss istället med rast och bad i varmt och soligt väder på östra Dragsö. Här i Bräkne-Hoby skärgård ligger finns mängder med härliga badöar smyckade med släta klippor och berghällar, där Tjärö nog får sägas utgöra kronan på verket. Vi rundade Tjärö sydväst-i-från och njöt av de vackra stränderna. Hela Tjärö hålls öppet med hjälp av får, kor och en häst och landskapet blir en tilltalande mix av enar, klippor, stora stenblock och härlig ängsmark. Nära gästhamnen ligger STF:s naturskönt belägna vandrarhem med dubbelrum och fullständiga rättigheter, en frestelse vi genast föll för. Dyrt, men prisvärt, med god mat och vackra strövstigar runt ön. Kanoter kan lägga till och tas upp t v om gästhamnen, där vandrarhemmets aluminiumkanadensare ligger. Kärra finns för att köra upp utrustningen om man övernattar. Frukosten var en höjdare där det bland mycket annat serverades mängder av färska jordgubbar till flingor och müsli. DAG 3: Från Tjärö fortsatte vi runt Gyö och sedan Vångsö innanför Funnarna, där det finns smala passager genom små kanaler och laguner omgivna av tät vass alldeles inpå land utanför fågelskyddsområdet. Vi rundade Vångsö och tog badrast längst in i viken, där den innersta delen tyvärr vuxit igen. Det finns även flera klippor längs norra stranden, men längre in går både kor och får och betar. Sedan vidare österut mot Stickelön och Saltärna i frisk sjöbris. Efter närkontakt med Saltärnas fästingar paddlade vi genom det vindskyddade sundet norr om ön förbi Trolleboda och sedan mot Dragsnäsudde. Vid 5-tiden mojnade vinden och vi styrde ut mot Stora Ekön och Dunsön i Ronnebyfjärden. Ön strax söder om Dunsön visade sig vara en alldeles förträfflig tältplats, särskilt på östra sidan, men sundet mellan öarna var alltför grunt t o m för våra kajaker. Istället för att paddla runt, valde vi en helt annan lösning. Vi grävde en liten meterbred 20 cm djup kanal i sundet alldeles intill den södra ön, som därmed lämnar passagen fri även för efterföljande kanoter. DAG 4: Ronnebyån är farbar 4 km upp till Ronneby. Därför bestämde vi oss för att kombinera lite åpaddling med en god lunch i Ronneby. Färden gick via Harön mellan Yttre och Inre Stekön, söder om gästhamnen och in i åmynningen vid Ronneby hamn. Här var det skvalpigt och vi var glada att sydostvinden inte rev upp mer sjö i motströmmen i det trånga utloppet mellan höga stenkajer. Ronnebyån bjöd på närkontakt med allsköns motorbåtar som sällan visade hänsyn genom att sänka farten något under tillåtna 5 knop. Bland annat mötte vi sightseeing båten Rödspättan på både upp- och nervägen, en superbred trimaran som upptog minst halva åns bredd. Alla möten gick dock bra, frånsett lite vattenstänk in i sittbrunnen. Vi paddlade utan kapell i det varma soliga vädret. Längst in i Ronneby intill Söderbro vid torget angjorde vi vid en liten plattform till vänster. Därefter lunch på caféet vid torget, proviantering och vattenpåfyllning. Stärkta och vid gott mod återvände vi mot havet och Ronnebyfjärden, som vi följde söderut längs östra stranden. Badade vid den gamla stenhuggarhamnen där en cementerad stig ledde in i svalkande lummig ädellövskog. Vi rundade halvön Gö och gick in Kålviken där det ligger en badplats längst in vid bron över ån från sjön Bredasund. Här är det oerhört grunt, men en drygt decimeterdjup farled finns längs östra stranden vid Millegarne. Vi fortsatte uppför ån till sjön mest av nyfikenhet och för att se om det mot förmodan fanns någon bra tältplats, men som vi misstänkt var en stor del av stränderna vassklädda. Överallt gick hästar och betade och det hela utgjorde en rätt idyllisk tavla, men som sagt ingenting för tältande kanotister. Efter en kort runda på sjön återvände vi till ånmynningen och bron. Här är det lämpligt att avsluta turen om man inte vill runda Lindö och fortsätta mot Karlskrona (som vi gjorde) och in i den vackra Listerbyskärgården. Men tänk på att hela öppna havet ligger på här och att sjön kan bli svår utanför Gö och Lindö där det är fullt med grynnor och grund. I Ronnebysskärgården finns flera fina öar och på Karön finns servering och sandstrand. Du kan också paddla ända upp till Ronneby om du vill prova lite å-paddling som omväxling.